Änglarna i kyrkans tradition: från Augustinus till Thomas Gallus

Översättare: Göran Fäldt

58 kr

Då fick jag se en man som var klädd i linnekläder och som bar ett bälte av guld från Ufas. Hans kropp var som krysolit, hans ansikte som skenet av en blixt, hans ögon som eldslågor, hans armar och ben som blänkande koppar. Hans röst ljöd som larmet av en folkmassa.

Så skriver Daniel om mötet med en ängel (Dan 10:5–6).

I Nya testamentet läser vi: »I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen [...] Då sade ängeln till henne [...] Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus« (Luk 2:6–31).

Ordet ängel (på grekiska, angelos, på hebreiska mal' k) betyder budbärare. I Bibeln finns ett stort antal skildringar av möten med änglar, framförallt agerar de som sändebud från Gud till människorna. Men de ger även hjälp och skydd, jämför exempelvis: »Ty han skall ge sina änglar befallning om dig, att de skall bevara dig på alla dina vägar« (Ps 37:27).

Vi känner till namnen på flera av änglarna: ärkeängeln Gabriel, Rafael, Serafim, Sapiel, Kerubim och änglafursten Mikael. Vilka är dessa »gudaväsen«, »gudasöner«, »himmelska väsen« . I föreliggande antologi får vi följa hur de kyrkofäder som Augustinus, Gregorius den store, Bernhard av Clairvaux m.fl. föreställde sig änglarna. Detta genom urkundstexter som predikningar, kommentarer och teologiska utläggningar.

Översatt av Göran Fäldt.

Häftad, 209 sid.