Genom att studera de orientaliska katolska kyrkorna och deras liturgier kommer vi latinska katoliker vår egen historia på spåren. Jesus Kristus föddes ju inte i Europa utan i Mellanöstern.
Den kristna kyrkan organiserades på 300-400-talet i fem patriarkat: Jerusalem, Konstantinopel, Alexandria, Antiokia och Rom. Dessa fem patriarkat kom att utveckla olika riter och ur dessa riter utvecklades de orientaliska kyrkornas riter. Begreppet romersk-katolska kyrkan omfattar både den del av kyrkan som har latinsk rit och de kyrkor som har olika orientaliska riter.
Ordet rit kan ha flera betydelser. När vi i det här sammanhanget talar om rit menar vi en kyrkas sätt att fira liturgin, sakramenten, sättet att sjunga och så vidare. Samtidigt kan man inte använda orden rit och kyrka som synonymer. Det finns exempelvis en maronitisk kyrka och en melkitisk kyrka, men maroniterna tillhör väst-syrisk rit och melkiterna tillhör bysantinsk rit.
I föreliggande skrift presenteras, på ett lättillgängligt sätt, de olika riterna, alexandrinsk, kaldeisk, armenisk, väst-syrisk och bysantinsk, samt de olika kyrkorna, exempelvis den koptiska kyrkan, den syro-malankariska katolska kyrkan och den armeniska kyrkan. Här finns kyrkohistoria, bakgrundsfakta och intervjuer med företrädare för de olika kyrkorna.
Häftad, ill., 104 sid.