Helgon är något helt annat än hjältar konstaterar Gunnel Vallquist. Men vad är skillnaden? Vad är ett helgon? Har den katolska kyrkan ett helighetsideal? Vad kan det i så fall betyda i den praktiserande katolikens vardagsliv?
Helgonens svar utkom första gången 1963. När den nu i en tredje upplaga, varsamt reviderad av Carl Otto Werkelid, presenterar några centralgestalter i kyrkans andliga historia, är det som ett svar på många troende och sökande människors frågor och behov av orientering och vägledning i vår tid.
Gunnel Vallquist finner »hos helgonen de förebilder som arbetade med sin egen längtan efter fullkomlighet utan att döma andra«, skriver moder Katarina Rask OSB, priorinna i Heliga Hjärtas Kloster i ett nytt förord: »De helgon Gunnel Vallquist valt att presentera är präglade av en djup erfarenhet av mötet med Gud och de äger ett sunt människoförstånd.«
Gunnel Vallquist (1918–2016) var författare, översättare och ledamot av Svenska Akademien. Hennes författarskap, bestående av ett tjugotal böcker, präglades av teologiska, religiösa, kyrkliga angelägenheter. Kunnigt, klarsynt, sakligt, med pregnant stil och avväpnande skärpa var hon, också som kulturskribent och debattör, en viktig länk mellan katolskt tänkande och svenskt samhälle, en oförtröttad röst i kampen mot okunnighet och florerande fördomar.
Häftad, 213 s.
I BTJ-häftet nr 12/2020 får boken högsta betyg, " 5 = briljant". Recensenten Birgitta Carlquist skriver bl.a.:
Hennes teologiska och historiska kunskaper var mycket stora liksom hennes skarpa blick för kyrkans problem och svagheter, samt för tidsandan under såväl mycket tidig som sen medeltid. Hon blundar inte heller för helgonens svagheter. Petrus och påvedömet, Ignatius, ökenfadern Antonios, munkväsendets och tiggarordnarnas upphovsmän – Benediktus, Bernhard av Clairvaux och Dominikus – beskrivs på ett bildat, klart och välljudande språk, som dock kräver en van läsare. De många färgstarka personbeskrivningarna underlättar läsandet.
Foto: Ulla Montan
Boken är tryckt hos DanagårdLitho AB
