I Matteusevangeliet kan vi läsa om en ung man som frågade Jesus: »Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?« Frågan sätter fingret på den springande punkten i sökandet efter livets mening. Den unge mannen kände på sig att det fanns ett samband mellan det moraliskt god och uppfyllandet av sitt eget öde.
Människan är skapad till Guds avbild. Gud är godhetens fullhet och genom att utföra moraliskt goda handlingar stärker och utvecklar människan sin likhet med Gud. Både i Gamla och Nya testamentet framkommer också, med all tydlighet, att kärlek till Gud inte är möjlig utan kärlek till nästan.
Kyrkan poängterar att Jesus Kristus är det sanna ljuset. Det är till honom vi måste vända oss för att få svar på frågor om vad som är gott och om vad som är ont. Påven Johannes Paulus II utlägger detta i sin encyklika Veritatis splendor med orden: »Vi måste först av allt visa på den inbjudande strålglansen från den sanning som är Jesus Kristus själv. I Honom, som är Sanningen (jfr Joh 14:6), kan människan, genom sina goda handlingar, komma till full förståelse av sin kallelse till frihet i lydnad för den gudomliga lagen som sammanfattas i buden om kärleken till Gud och medmänniskan och leva fullkomligt.«
Översättning av Göran Fäldt.
Häftad, 218 sid.